sisyfos

Frusna löv
Biter i
Vid denna årstid

Här har vi
Samma problem
Han intresserar sig

Det jag funderar på
Åkte pulka i
I en krans av
Frusna Löv

Skriv er egna googlepoesi!

I brist på annat att skriva så fann jag poesin, i google. Det är spännande och slumpartat.
Skriv googlepoesi du med, välj ut en mening att söka på och ta de två, tre eller fyra första orden. Den mening du söker på skall vara först men efter det kan du blanda de små avhuggna meningarna.

Död åt bloggen
Död åt gemene man
Död åt Israel

Jag vill minnas
Mammas dator
Död åt bloggen
Död åt bloggen
Död åt
En svensk

Dator lagad
Tekniken 1 
Hushållsekonomin 0

Dator trasig, slagen av tekniken.

Den piskade människan dukar under. Vågar endast försöka prestera vad den förväntas att prestera, varenda steg utanför boxen följs av en rädsla för det ilande rappet som gräver djupa, röda fåror i människan.
Slutligen uteblir varenda steg utanför det förväntade, människan passiviseras av rädslan, skyr den och blir således likriktad, utan möjlighet att utvecklas, osäker, osäkerhet utestänger lyckan, och trivseln.
Ljudet av piskan viner i örat vid varje främmande tanke, gräver djupare och djupare sår i själen.

 

Sedan slutet av andra världskriget har det funnit en tradition av kontra-kulturer. Kulturer som gjord uppror mot det rådande med konst, musik och kravaller; rocken, punken, hip-hopen. De har krävt social förändring, skapat något nytt ur gammalt stoft, vilket har inneburit någon slags progression av samhället.

 Nu känns det mest som allt smälts ihop till ett, det finns ingen ungdomskultur, inget uppror i stor skala. På sin höjd är det någon som hackar en hemsida, flyttar ut på landet och odlar ekologiskt, skriker fascist åt en polis. Förlorade i en spegel av dåtiden, betraktar vi oss själva som Narcissus. Vi åberopar dåtidens protester som sedan säljs tillbaka till ungdomen av multinationella företag.

Den sociala depressionen, en effekt av dagen kapitalism där individen är allt, där en måste tävla till varje pris, lyckas till varje pris.
Leder till likgiltighet och solidariteten flagnar som färg på gammla väggar, vilket i förlängningen gör den enskilda osynlig, ett osynligt skal. Den tysta majoriteten, den likgiltiga majoriteten, majoriteten där normaltillståndet är depressionen. I arbetslivet tävlar vi om befordringar, pengar, uppmärksamhet. Vi invaggas i en falsk gemensamhet, en konstruerad grupp för att vi ska bli sporrade av vara på toppen utav gruppen.




Konstnär: Mitra Tabrizian

Mitra Tabrizian, Den tysta majoriteten, Baudrillard

Äcklet har inte lämnat mig och jag tror inte att det kommer att lämna mig så snart; men jag är inte längre dess slav, det är inte längre vare sig en sjukdom eller ett hostanfall: det är jag.
- Jean-Paul Sartre

Först kommer medvetandets upplevelse av sig själv i jämförelse med tingen
Den andra grundupplevelsen är att människan försöker bli något - en sak/ting.
Det är människans tragedi att ständigt misslyckas i denna strävan.


Sartre, Äcklet

Det var en tid sedan Esbjörn Svensson tragiskt avled, alldeles för tidigt. Vi minns honom och hans musik lever vidare.

EST, Esbjörn Svensson

När de olympiska spelen porträtteras is konsten är det ofta en hyllning till kroppen, den manliga kroppen, en hyllning till det gudomliga på jorden. Vilket är passar då de Olympiska spelen startade det antika Grekland som en hyllning till Zeus.

Den starka kroppen som tänjer på våra "mänskliga gränser" och undersöker vad vi kan åstadkomma, hur snanbt vi kan springa och simma, hur högt vi kan hoppa, hur långt vi kan kasta. En vilja att spränga villkoren för vår existens, på så sätt är idrotten starkt besläktat med vetenskapen men även konsten. Konstnärer som i alla tider kämpat med illusionen av verklighet och på 1900-talet; abstrahera verkligheten.

Hyllningen till kroppen syns i antika statyer, filmer från, den i bloggen redan nämnde Riefenstahl. Och i själva tävlingarna ser vi de vältränade kroppar, där våra normer säger att detta är manligt, medan de kvinnligt förädlade kropparna beskylls för att vara just manliga eller okvinnliga.

OS fortsätter och med OS så fortsätter kommentatorer att mena att det är 'en konst att vinna'. Men den största konsten i idrotten verkar vara att fuska och visst är konsten mycket av en lögn.


OS, sport, konst, kroppen, fusk

Lägenhetens väggar krymper sakta in på livet.
Omvärlden strömmar in i medvetandet genom TVn och radion.
Ett slags vakuum omger mig,
hindrar kroppen från att röra sig.
Slita sig loss
Frigöra sig
Från Världen
Fåfängt.

Bilder av krig
Georgien
Ryssland
Irak (glömt)
Palestina (raderat ur världens medvetande)
Simmaren slår rekord

OS, Gerogien, Ryssland, Irak, Palestina

Invigningen av OS i Peking var en uppvisning av den kommande stormakten. En estetisk upplevelse av vad människor kan göra tillsammans, även om ett dylikt uttalande är högst politiskt inkorrekt. Men det är ju något vi här i Sverige själva brukar bekräfta genom att delta och tala om körer, orkestrar och så vidare.
Det är givetvis lite skrämmande att se spektaklet, synkroniseringen som tyder på en hård träning och en vilja att uppvisa det bästa utav Kina har även en underliggande ton av stenhårt förtryck och en kollektivism som inte alltid är nyttig, precis som vår individualism inte alltid är nyttig.

Det verkar onekligen finnas ett samband mellan diktatur och estetiskt tilltalande uppvisningar; nazi-tyskland, DDR, Ryssland och så klart kronjuvelen Nord-Korea



Slående vackert, men vilket pris har den estetiska upplevelsen och finns det någon moral i estetiken?

OS-invigningen, Kina, Nord-Korea

Livets förgänglighet passar väl till minnets tillkortakommanden. Man möter människor platser, gör deras bekantskap för att därefter aldrig se dem igen. Konturerna av dem man känt suddas, förvrids till dem ej finns mer.

Den Colombianska samtidskonstnären Oscar Muñoz verk visar upp människor existentiella villkor. Det absoluta slutet för oss, det förlorade, de bortglömda. Genom installationer och videoverk målar Muñoz ansikten som sedan kondenserar, upplöses, rinner ner i ett avlopp eller bränns bort. Ansiktena är nästan uteslutande hämtade från tidningar, bilder på män och kvinnor som kidnappats och mördats av FARC eller högermilisen. Gör utställningen ännu mer påtaglig.



Utställningen finns på Galleri Iniva i Shoreditch, London.

Oscar Muñoz, samtidskonst

JMW Turners målning lockar mig, trots att den romantiska konsten generellt stöter bort mig. Det är något i hans dyrkan av ljuset och solen som ger en förnimmelse av det sköna. Turner absorberar solen i sina landskapsmålningar; de bländar och bränner. Även om Turner målar storslagna scener, allt ifrån det antika Grekland till moderna kreationer såsom järnvägar och ångbåtar är dessa endast kulisser till hans gud: Solen.

Solen jämte vattnet är grunden till allt liv. Nietzsche proklamerade att gud är död, han glömde att ange att dödsorsaken, på den 9:e dagen ramlade gud ner i solen för att förintas av sin egna skapelse. En motsägelse, men så är konsten beskaffad.

William Turner, Solen, Gud

Ni skulle söka en motvikt till bokdammet, John, försök komma från det så mycket som möjligt, komma ut i skog och mark under bar himmel, vandra, rida, det har jag gjort för att rycka upp mig. Människor hör hemma i det fria, där har hon den nakna jorden under fotsulorna så att dess safter och krafter kan stiga upp i henne, och över fåglarna i skyn.

Vad Goethe sa enligt Thomas Mann. Lite ålderdomligt tänkande kanske, men ack så skönt det är att komma bort från staden och den egna boplatsen och ut i naturen.