sisyfos

Sedan slutet av andra världskriget har det funnit en tradition av kontra-kulturer. Kulturer som gjord uppror mot det rådande med konst, musik och kravaller; rocken, punken, hip-hopen. De har krävt social förändring, skapat något nytt ur gammalt stoft, vilket har inneburit någon slags progression av samhället.

 Nu känns det mest som allt smälts ihop till ett, det finns ingen ungdomskultur, inget uppror i stor skala. På sin höjd är det någon som hackar en hemsida, flyttar ut på landet och odlar ekologiskt, skriker fascist åt en polis. Förlorade i en spegel av dåtiden, betraktar vi oss själva som Narcissus. Vi åberopar dåtidens protester som sedan säljs tillbaka till ungdomen av multinationella företag.