Goldmund
DN Kultur har en artikelserie om att träffa romanfigurer. En intressant tanke där fiktions och realitet blandas i fantasin, precis som i en god bok. Själv skulle jag gärna träffa Goldmund i Herman Hesses bok Narziss och Goldmund. En övergiven yngling som bli skickad till ett kloster där han möter sin mentor Narziss. Goldmund är en dionysisk själ som ger sig ut på landsvägen, ledd av lust för kvinnor och för perfektion inom konsten. Vägledd av en modersgestalt, modern av allting.
När jag läste denna bok låg jag vaken i 2 dygn i sträck, kunde inte slita mig, fick ingen ro. Jag identifierade mig med han, vi mötes där i nattmörkret, omgivna av en otrygg värld. Vi låg båda där och sökte efter något mer men misslyckades fatalt.
I fall vi skulle mötas vid middagsbordet skulle det endast vara två tysta själar, vad skulle vi säga till varandra? Allt var ju redan sagt. Men av en outgrundlig anledning skulle vi trivas i tystnadens gemenskap.
The Abbey Under the Oaks av Caspar David Friedrich
Herman Hesse, Caspar David Friedrich, Litterära Gestalter
När jag läste denna bok låg jag vaken i 2 dygn i sträck, kunde inte slita mig, fick ingen ro. Jag identifierade mig med han, vi mötes där i nattmörkret, omgivna av en otrygg värld. Vi låg båda där och sökte efter något mer men misslyckades fatalt.
I fall vi skulle mötas vid middagsbordet skulle det endast vara två tysta själar, vad skulle vi säga till varandra? Allt var ju redan sagt. Men av en outgrundlig anledning skulle vi trivas i tystnadens gemenskap.
The Abbey Under the Oaks av Caspar David Friedrich
Herman Hesse, Caspar David Friedrich, Litterära Gestalter
There is a light that never goes out
Sidor av en skald
...en luffare är jag som halkar
förbi i vägarnas grus.
Mitt hjärta är hett som en masugn
och kallt som ett fattighus.
Jag är som en inneboende
som fryser jämt i sitt rum
och jag är en dåligt pressad växt
i ett herbarium
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena
tillika om armar och hals
Text: Nils Ferlin
Litografi: Börje Veslen
Nils Ferlin, poesi
Att läsa konst
Varje gång jag besöker ett större konstgalleri förvånas jag av hur mycket det läses och lite det betraktas. Folkhorder som ilar förbi vackra penseldrag, levande färger och figurativa former. De stirrar ingående mot den lilla textskylt som förklarar verket, som mest verkar som en kuliss.
Samtidigt som kurserna i konstvetenskap fyllds till bredden verkar bilden bli allt mer marginaliserad. Det förefaller som det skrivs och läses mer om konsten samtidigt som den estetiska upplevelsen av verket i sig hamnar i skymundan.
Frågan är vilket värde har konsten om den inte upplevs och om konst blivit en konsumtionsvara i mängden? Alltså vi konsumerar ett intryck av bilden för att sedan stoltsera med att man sett Picasso eller Matisse. Kulturellt kapital är värdefullt när medelklassen tror sig tillhöra samhällets finrum.
Ingen bild infogad
Konstgallerier, konstvetenskap, konst, kulturellt kapital
Samtidigt som kurserna i konstvetenskap fyllds till bredden verkar bilden bli allt mer marginaliserad. Det förefaller som det skrivs och läses mer om konsten samtidigt som den estetiska upplevelsen av verket i sig hamnar i skymundan.
Frågan är vilket värde har konsten om den inte upplevs och om konst blivit en konsumtionsvara i mängden? Alltså vi konsumerar ett intryck av bilden för att sedan stoltsera med att man sett Picasso eller Matisse. Kulturellt kapital är värdefullt när medelklassen tror sig tillhöra samhällets finrum.
Ingen bild infogad
Konstgallerier, konstvetenskap, konst, kulturellt kapital
Utvecklingens öde
Vi människor tror os behålla en kontinuerlig personlighet genom livet, det sägs att det är något man märker vid ålderns rand. Oavsett hur din kropp förändras, skiftar utseende, förgås så består du; själen är ett ord som vi inte vågar yttra. Men detta är även en illusion. Vid förändringar av vår tillvaro märker vi hur vår uppfattning av människor, ting och idéer förändras. Ibland blir vi positivt överraskade av denna förändring, ibland tär den på oss, vi sörjer vårat gamla jag, ett ideal eller en kärlek.
I ordet utvecklingen finns en konotation som tyder på något älskvärt och högst positivt i vår tillväxt- och framstegsfokuserade samhälle. Nu vill jag inte låta konservativ, jag är för en progressiv samhällsutveckling, men vill endast ödmjukt påpeka att en utveckling kan innebära en recession och inte endast progression. Inte minst på en personlig nivå.
Fotograf okänd
I ordet utvecklingen finns en konotation som tyder på något älskvärt och högst positivt i vår tillväxt- och framstegsfokuserade samhälle. Nu vill jag inte låta konservativ, jag är för en progressiv samhällsutveckling, men vill endast ödmjukt påpeka att en utveckling kan innebära en recession och inte endast progression. Inte minst på en personlig nivå.
Fotograf okänd
Kärleken och språket
Ord som går förlorade genom språklig evolution, finns de fortfarande kvar i vårat mänskliga medvetande? Barn lär sig vid 2-3 år ålder snabbt grammatiska strukturer och mönster som forskare menar att de inte kan har lärt sig genom språkligt exponering allena. Att begrepp som frihet och kärlek inte kan utrotas från vårat medvetande under totalitära system. Frågan om begrepp har en mening för oss även om vi inte känner till dem. Känsla över hur ett ord på ett makalöst sätt beskriver verkligheten.
Det är en hönan eller ägget-fråga och jag ställer mig nog mer på konstruktivisternas sida. Men detta klipp från Godards film Alphaville är en fin illustration om än lite gubbsjuk.
Godard, Alphaville, språk, språkfilosofi, kärlek, konstruktivism
Det är en hönan eller ägget-fråga och jag ställer mig nog mer på konstruktivisternas sida. Men detta klipp från Godards film Alphaville är en fin illustration om än lite gubbsjuk.
Godard, Alphaville, språk, språkfilosofi, kärlek, konstruktivism
Ja se på fågeln
Det var lustigt att se hur fåglarna är. Blåmesen synade fällan noga
och uppmärksamt, förstod var faran lurade och nalkades från
sidan och började pilla fram fröna mellan fällans spjälor.
Mesarna är mycket intelligenta, men de är för nyfikna och det blir
deras fördärv. De högtidliga domherrarna är dumma,
de går i fällan flockvis som mätta borgare går i kyrkan.
När jag tog ut dem blev de helt häpna,
spärrade upp ögonen och klöste mig med sina tjocka klor.
Korsnäbben går lugnt och säkert i fällan.
Nötväckan, en underlig fågel som inte liknar någon annan,
sitter länge framför nätet, stödd på sin tjocka stjärt, och vrider
på den långa näbben. Den springer uppför trädstammen som
hackspetten och håller sig alltid i mesarnas sällskap.
Det är något underligt med den där brungrå fågeln,
den förefaller vara en enstöring,
ingen älskar den och själv älskar den heller ingen.
och uppmärksamt, förstod var faran lurade och nalkades från
sidan och började pilla fram fröna mellan fällans spjälor.
Mesarna är mycket intelligenta, men de är för nyfikna och det blir
deras fördärv. De högtidliga domherrarna är dumma,
de går i fällan flockvis som mätta borgare går i kyrkan.
När jag tog ut dem blev de helt häpna,
spärrade upp ögonen och klöste mig med sina tjocka klor.
Korsnäbben går lugnt och säkert i fällan.
Nötväckan, en underlig fågel som inte liknar någon annan,
sitter länge framför nätet, stödd på sin tjocka stjärt, och vrider
på den långa näbben. Den springer uppför trädstammen som
hackspetten och håller sig alltid i mesarnas sällskap.
Det är något underligt med den där brungrå fågeln,
den förefaller vara en enstöring,
ingen älskar den och själv älskar den heller ingen.
-Maksim Gorkij
Gorkijs självbiografiska böcker är litterära mästerverk, pionjär bland de autodidakter som kom att kallas proletärförfattare. Porträtten av den ryska befolkningen är humoristiska men kan även bli lite tjatiga i all sin bitterhet, förövrigt är Gorkij en pseudonym och betyder just ”den bittra”. Böckerna blir som vackrast när Gorkij beskriver naturen, litteraturen samt sökandet efter förgrundsfiguren.
Mer om Maksim Gorkij, Ute i världen, rysk litteratur, självbiografi
